/ Marmelad /

Aprikosmarmelad med mandel

Jag älskar aprikoser!

Det är en av de sakerna som sitter så djupt inom mig vad gäller minnen och smaker, smakerna från min barndom.

Jag har så många minnen av aprikoser från min farmors trädgård i det gamla hemlandet Armenien. Jag plockade dem direkt från träden och åt direkt. Den ena efter den andra.

Dessa solmogna aprikoser som var så himla söta och goda kommer jag aldrig att glömma. Farmor brukade tillaga så många saker med aprikoser. Bland annat torkade hon dem för vintern då de på nytt kunde användas i så många rätter. Tex lagade hon den mest otrolig goda söta grytan med torkade blandfrukter.

 
 Henens marmelad var ökända och just den här Mandel-Aprikosmarmeladen är min absoluta favorit.

Det är baserat på mycket smakrika och guldfärgade aprikoser med krispiga mandlar som både doftar och smakar ljuvligt.

Tänk att öppna en sådan burk mitt i vintern och bara njuta. Rena rama rikedomen, för mig i alla fall.

Hur som helst så gjorde jag just denna aprikosmarmelad men med aprikoser från Italien. Jag är ganska nöjd med resultatet men det går inte jämföra med våra aprikoser.

Den här marmeladen är gott till ostar och vin, jag lovar ;)

 

Recept

1 kg färska aprikoser

800g socker

2 dl skalade mandlar

1 dl vatten

 

Gör så här: 

Kärna ur aprikoserna och lägg dem i en rymlig kastrull med lock på. Häll på vattnet och börja koka upp ca 5 minuter och låt det sedan småkoka tills frukten har mjuknat och ser genomskinlig ut. Det tar ca 15 minuter. Ta bort locket och häll i sockret, rör om och låt det koka långsamt ca 15 minuter till.

Häll slutligen i mandlarna och ta från värmen. (Jag lägger mandlarna i vatten kvällen innan och tar bort skalen på morgonen). Häll upp marmeladen på väl rengjorda burkar och låt dem kallna. Förvara burkarna svalt och mörkt.

 
 
 
 
kram Anna :)
/ Cono Sur /

Finalist i recepttävlingen för Cono Sur


Hej på er!
 
Det är helt otroligt för jag kom till final i recepttävlingen för Cono Sur och skall representera Sverige. Tänk att mitt svenska recept med armenisk touch tog mig till final!? Min underbara aprikossmör!
 
Det är ju otroligt men jag ska åka hela vägen till Paris och laga denna rätt för Cono Surs VD och chefsvinmakare Adolfo Hurtado och Chef Christopher Carpentier som sitter med. Panelen kommer att som vinnare välja den bloggare vars recept passar allra bäst till de två vinerna. Vinnaren får en resa för två till Chile. De andra två finalisterna är från Irland och Finland..  
 
Stort tack till alla som har röstat på mig!
 
Vill ni läsa mer om det så kan ni gå till Cono Sures hemsida www.conosur.com
 
 
/ Skogen /

Min skog

 
Vad är det man tänker på när man tittar på den här bilden? Det första jag tänker på är att ta av skorna och gå på den underbara mossan som ser ut som en grön ryamatta. Ja det här är min skog! - inte för att jag äger den men det känns så då jag har hittat den alldeles själv och är nästan alltid ensam om att vara där.
Jag älskar att vara i den här skogen då den är rogivande och underbar. Vill man veta vem man är så ska man gå till skogen, till en skog som man kan kalla sin.
Tjejen som kommer från den steniga och bergiga Armenien trivs sååå bra i den svenska skogen. Där har vi en koppling och så finns en annan anledning till...!
 
 
Den andra anledningen är att jag älskar att plocka svamp. Jag lärde mig för många många år sedan och har blivit helt kär i det. Jag plockar, lagar en massa rätter och även torkar och förväller inför vintern.
En liten picknickkorg är uppskattad när man är mitt i skogen. Härligt med lite paus för att njuta av fåglarnas kvittrande.
Känslan när jag hittar just gula kantareller, som också kallas skogens guld, är obeskrivlig. Jag blir så himla glad och sorglös som ett barn!
I år har det varit riktig svampår, kan jag säga.
 
 
Denna gång har jag tagit min kamera med mig till skogen och har verkligen tagit bilder och min tolkning på det som jag upplever när jag ser svamp och allt det vackra som jag ser i min skog. Mina smultronställen helt enkelt.
De här söta trattisarna har jag lämnat till nästa gång.
 

Det här med att ta bilder har blivit så mycket mer nu för mig. Det har liksom blivit för mig ett nytt sätt att uttrycka
och dela med mig. Likaså min blogg som har blivit en stor del av mig, mer än jag trodde det faktiskt skulle vara.
Det blir bara mer och mer och jag får se vart det leder.
Ni som följer mig, läser och lagar mina recept är mycket viktiga för mig. Det är just med er jag vill dela med mig och inspirera. Så kom gärna med feedback och kommentarer.
 
Jag gör bara det jag älskar mest av allt att laga mat.